Intuition och vanor, reflektera innan du tar ett viktigt beslut
Idag skulle jag kalla det kalla det psykisk misshandel.
Min farmor hon var en charmerande kvinna när hon la den sidan till. Hon levde med många män i sitt liv, tyvärr var vissa män redan gifta eller så gick hon in i förhållanden som hon inte kunde bevara. Hon hade sina utmaningar som barn men var som vuxen både bipolär, lite av en narcissist i sina bipolära toppar. Ofta var det egoism, otrevligheter eller ondska som kom ur hennes ageranden, men jag tror att bakom det fanns det fortfarande en liten rädd flicka, vilken blev som 4-åring bortadopterad till en familj utan barn på i en annan del av Sverige. Hon hade alltså sina sår som påverkade henne i livet.
Jag kunde som barn vara väldigt fäst vid min farmor samtidigt som jag kunde vara helt likgiltig till hennes existens. Detta pendlade med hennes bipolära svängning. Tyvärr har det som min pappa visade mig som barn, i sin relation till sin mamma, har satt spår i mig. Som även påverkat mig i mitt liv.
Någon berättade för mig att endast 5% av vad vi håller på med är medvetet. Resten är autopiloten i vår hjärna. Jag tycker den informationen är oerhört läskig. Tänk att 95% av allt som händer i mig inte är medvetet och jag som trodde att meditera fick mig att vara lite bättre än så. I mitt ledarskap behöver jag ta beslut hela tiden. Att veta vad som är helt rätt beslut är nästan omöjligt, här hjälper det mig mycket att experimentera eller att testa för att få ett lärande. Ett mindset som söker feedback hjälper förstås också. Men inbland kommer vi till större beslut, de som kommer påverka mig i mitt liv mycket. Här kanske det inte går att experimentera, det är inte heller är så lätt att vända beslutet efter det är taget. Då försöker jag lita på min intuition att guida mig rätt. Min intuition har hjälpt mig att ta beslut som känns bra i magen och jag behöver lyssna på den ofta.
Jag har under det senaste året varit igenom en del förändring och som fått mig att reflektera på mitt förflutna. Jag inser att jag gjort val i mitt liv och agerat i situationer på grund av att jag inte har varit helt närvarande eller att jag har lyssnat på min intuition. Utan jag har tagit beslut utifrån mina vanor. Det som jag fick uppleva i min uppväxt har visat mig sinnesstämningar och psykiskt pressade situationer som jag har tagit in som känns bekant eller en vana men inte goda vanor.
Jag har alltså "valt” att utsätta mig för situationer som inte är bra för mig men de har en trygghet i sig då jag upplever strukturer som jag är van att uppleva. Situationerna har oftast varit rent nedbrytande eller ett övergrepp på mig men de har varit så likt det min farmor gjorde att mitt system känner igen sig och skapar en slags trygghet runt det.
Jag har gjort val som inte är bra för mig men är val som visat mig hem till mitt förflutna.
Idag har jag insikter om detta och fått med mig ett par lärdomar om mitt agerande. Därför är det viktigt för mig att reflektera över mina beslut när jag står vid ett avgörande vägsjäl. Koppla på min intuition om hur känns detta på riktigt. Men framför allt reflektera över om jag tar beslutet på vana, finns det något här som jag upplevt innan både bra och dåligt. Så jobba med ditt arv, tänk på de rädslor eller dåliga vanor som kanske styr dig undermedvetet. Reflektera på hur ditt förflutna hjälper dig eller ställer till det för dig i ditt ledarskap. Så vet jag att du kommer kunna vara mer närvarande, inlyssnande och framförallt att du utmanar dig själv att utvecklas ifrån ditt arv.
Inspiration till denna lucka: