Ju mer vi är tillsammans, desto klokare vi blir...
Jag hade i stort sett "bara" en självinsikt rörande mitt framtida engagemang. Det handlade om min egen vetgirighet. Jag gillade helt enkelt att lära mig saker. Lära mig olika saker, i olika sammanhang. Så länge som min framtida situation innehöll lärande visste jag att det skulle passa mig, men hur såg jag en sådan lärandesituation ta form?
För mig handlade det om tre saker. Utmaningar, omväxling och att omge mig med kompetenta och likasinnade människor. I en sådan situation maximerades mitt lärande, vilket var viktigt för mig.
Tjugo år senare står jag fortfarande fast vid min inställning till lärande. De förutsättningar jag såg för mig själv för tjugo år sedan gäller än i dag och har även visat sig vara viktiga för många av alla de kompetenta människor jag arbetat med genom åren. Att människor i ett kompetens-sammanhang där rätt värderingar råder, åstadkommer intellektuellt värdeskapande långt över vad de flesta individer på egen hand lyckas med är för mig en självklarhet.
Mina tankar och erfarenheter kring lärande ligger nära den sociokulturella lärteorin (Säljö, 2010). Där i görs det tydligt att förmågan att tänka och lära sig inte längre begränsas av den enskilda individens mentala och biologiska förutsättningar. Så som dagens samhälle är uppbyggt och skapar förutsättningar, så lever vi i en sociokulturell omvärld där vi samspelar och tänker tillsammans.
Jag upplever även det smått magiskt att då vi i kompetens-gemenskapen alltid bygger på tidigare ackumulerad kunskap från samtliga involverade, tar vi oss an ny kompetens i tillsynes exponentiellt manér. När vi lär oss nytt baseras det på all tidigare destillerad kunskapen i gemenskapen. Det är här den riktiga hävstången finns. Denna hävstång ligger i min mening till stor del bakom de exponentiella fenomen vi upplever i branscher där informationsteknologi driver expansion. Här är det inte Moore's lag (Moore, 1965) jag syftar på, då den specifikt rör transistor-tätheten på microchip och dess prisutveckling, utan snarare det faktum att långlivade nyckelmarkörer så som exempelvis beräkningskraft per krona eller hastigheten med vilket nya banbrytande idéer uppstår, uppvisat en exponentiell utveckling så länge det funnits tillgänglig data. Dessa exponentiella fenomen har påvisats tydligt (Kurzweil, 2001) och var ett faktum långt innan Moore’s lag applicerade.
Att mänsklighetens förmåga att ta sig an gemensamma utmaningar såsom klimatförändring, global hälsa och energiförsörjning, till stor del är relaterad till vår kollektiva förmåga att lära oss nya saker känns logiskt. Här borde möjligheten att interagera och lära av varandra i kompetens-gemenskapen vara av största vikt för gynnsamt utfall.
Inte nog med att det är viktigt att lära sig och bemästra saker, det är också en avgörande förutsättning för välmående (Pink, 2011). Självförverkligande och intellektuell stimulans hänger ihop. Det bästa förutsättningar för detta skapar vi tillsammans.
Så, om DU nu inte befinner dig i ett kompetens-bejakande sammanhang där du får intellektuell utväxling, se då till att sätta dig i ett sådant, fort! :)
Referenser:
Moore, G. (2006). IEEE Solid-State Circuits Society Newsletter, 11(3), 33-35.
Säljö, R. (2010). Lärande i praktiken. Ett sociokulturellt perspektiv (3:e uppl.). Lund: Studentlitteratur.
Kurzweil, R. (2001). The Law of Accelerating Returns. Hämtad 2019-12-02 från https://www.kurzweilai.net/the-law-of-accelerating-returns
Pink, D. (2010). Drive : The surprising truth about what motivates us. Edinburgh: Canongate.